Jag älskar dessa morgonen när jag har tid att bara sitta ner utan att säga något. Lyssna på lite musik och bara tänka, gå bak i tiden och utveckla framtiden. Detta har ingen pris alls!

För en tid tillbaka har mitt familj genomgått väldigt mycket. Konstigt nog så blev det inte bättre för våra närmaste heller. Vi sögs upp av varandras problem och på något sätt så blev allting bara svårare för oss att hantera som familj.

Tyvärr så är problem något man inte kan undvika ibland. Någonstans läste jag att "smärtan är oundviklig men lidandet är valfritt". Många gånger stämmer det också. Smärta kan man inte undvika, men hur länge du vill lida är valfritt.

Ibland så är det lättare att säga det än att göra det.

Det blev för mycket för mig och jag ville bara ge upp. Stängde in mig i min lilla värld och hittade inte ut igen.

En morgon som denna fast för några månader sedan fick mig att tänka på mitt liv. Hur det påverkade mig och hur det påverkade alla andra. Jag fick ett val helt plötsligt! Valen var enkla och led så här: Antagligen så tar du tag i detta eller så låter du smärtan vinna över dig och då kommer du förlora allt. Ingen kunde hjälpa mig. Jag hade ju stängt ut alla och deras åsikter var inget jag brydde mig om. VA?!!! Tänkte jag. Allt?!! Det var jag inte bredd på. Hur kan man låta allt gå så långt utan att inse vad du förlorar. Ibland tänker man inte alls, man bara gör. Jag föll ner på mina knän och kunde bara göra en sak. Jag grät, jag grät och jag grät, som en liten bebis. Japp, som en nyfödd sådan.

Jag kände hur smärtan sakta men säkert försökte komma ut ifrån mig fast på något underligt sätt under detta kämpande så försökte jag behålla den. Låter konstigt, men så var det. Då kom svaret ännu tydligare. Våga släppa! Du behöver inte alltid ha kontroll över allt. Vila! Dröm vidare och begränsa inte dig själv! Men våga släppa!

I den speciella stunden så var tystnaden som en dröm! Jag grät inte längre och det var så fridfullt runt omkring mig.

Där satt jag helt stilla och lyssnade på tystnandet. För att sätta allt detta kämpande i verk kom jag på att tänka i det som min mamma brukade berätta för mig som liten och under hela min ungdom. Det hittade jag i ordspråksboken 31 (ny version). Jag citerar några av verserna som jag tyckte så mycket om:

¹¹Om du kan finna en verkligt god hustru är hon mera värd än dyrbara ädelstenar!

¹¹ Du kan lita på henne, och hon kommer att ge dig allt du behöver.

¹² Hon kommer inte att göra dig något ont utan kommer hela sitt liv att hjälpa dig.

²¹ Hon är inte orolig för sina närmaste när vintern kommer, för hon har sytt varma kläder åt dem allesammans.

²⁵ Hon är en kvinna med anseende och heder, och hon är inte rädd för ålderdomen.

²⁶ Hon säger inget, utan att först ha tänkt igenom det, och hon är kärleksfull och vänlig.

²⁷ Hon vakar noga över allt som försiggår i huset och vet allt - men lathet vet hon inte av.

²⁸ Hennes barn ger henne sin uppskattning, och det gör också hennes man. Han säger stolt:

²⁹ Det finns många fantastiska kvinnor i världen, men du överträffar dem alla!

³⁰ Charm kan bedra och skönhet brukar inte bestå, men en kvinna som fruktar och bekänner Herren blir verkligen prisad.

Det var som en hink med kallt vatten som föll över mig! Jag känner inte mig som den perfekta kvinnan, men dessa verser får mig att tänka på att det du väljer i livet handlar inte bara om dig själv. Att vilja ha en familj med hela paketet inkluderat t.ex kärlek, passion, trygghet, lycka m.m betyder inte att det blir gratis. Kärlek och styrka är inte ett val i en familj. Det är ett måste! Jag måste värna om de som jag så mycket älskar och som jag en gång lovade att ta hand om livet ut.

Jag finns, jag lever och jag känner. Jag är en människa av kött och blod precis som alla andra, men livet handlar inte bara om mig själv. Att våga släppa, gå vidare och fortsätta kämpa blir inte en börda längre. Det blir en utmanig och ett val! Den dagen kysste jag min man på en sådan sätt jag inte hade gjort på länge. Hade nästan glömt vilken bra kyssare han var ;) Vi kramades i flera minuter utan att säga något. Tystnaden var ännu en gång så mycket mer än bara ord.

Vi kämpar vidare tillsammans, viskar han i mitt öra. 

Jag gjorde mitt val en sådan dag som denna. Som sagt "Smärtan är udvikling men lidande är valfritt" och tystnaden säger mer än tusen ord ibland. 

Bless ;)

Delar med mig denna underbara låt med er. Love it! Be still.

 

claudio

6 november 2012 23:35

Hej min vän. Alltid lika berikt att läsa dina tankar och om vad du har upplevt, sådant man själv har varit med om ( nyligen). Men jag, har andra "krånligheter" än dina. Helt underbart är att man inte är ensam om detta. Att det ända som går att göra är att gråta och be Kram till dig och din snälla man. Gud hör våran böner....

Yanina H.L.

10 november 2012 22:12

Man är aldrig själv om något min vän. Därför tycker jag om att prata, skriva eller förmedla på något sätt. Det som jag tar lärdom av i livet eller andras erfarenhet, kan hjälpa mig, dig och andra. Lite som att ge och ta. Du borde prova! Du har trots allt mycket att säga och ge! Kram på dig också. Todo es por gracia :) Bless

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det så viktigt att vara tacksam för var man befinner sig just nu. Solen kanske inte skiner, men jag har tak över huvudet, mat på bordet, värme, kärlek och frid. Vad mer kan man önska sig i livet. Bless...

Det är sällan man får ett så tydligt hjärta på sitt latte! Som sagt: Loveeee is all we need!! Man kan sluta äta och dricka många saker i livet, men min latte får man inte röra. Här fick jag kärleken tillbaka ...

Då tog man ner julgranen tidigare än man hade tänkt sig på grund av våran nya medlem i familjen. (Leo våran lille kisse) Han älskade att klättra upp på den och välte den några gånger. Granen såg inte riktigt ut som en julgran längre, men den fick var...

Nu är det dags för något som heter Teleton i mitt hemland. Det är som en maraton fast av tv. Alla kanaler i Chile samlas ihop för att sända ett program som hela Chile kan följa: Teleton! Hela landet stannar upp i 27 timmar för att hjälpa behövande ha...

Ja, vad kan man säga? Det har varit ett konstig och stressigare termin i år. Mera sjukdomar än vanligt för mig och familjen, ny skola/fsk för barnen, ny jobb och en stor saknad efter mina bortresta föräldrar. Till det måste vi lägga till järnbrist på...