Idag var det min lilla-stora tjejs första innebandy match! Hon var så nervös men samtidigt så ivrig att få visa allt hon hade tränat för. Visst är det roligt att se resultat efter all kämpande med träning. Till och med hennes tränare var imponerande av hur taggad hon va när hon spelade. Hon kände sig så säker på planen och verkade ha allt under kontroll. That´s my girl! Mamma och pappa som var så stolta hade nästan ingen röst kvar efter all hejandet!  

Det var både rolig och känslosamt för mig som mamma att få uppleva det. Min flicka som alltid har varit så blyg och lite rädd inför nya utmaningar verkade ha allt under kontroll idag. Det fick mig att tänka på hur mycket detta har hjälpt henne att bevisa för sig själv och andra att hon vågar och kan när hon vill! Detta har gjort mycket för hennes självkänsla. Man kan visa känslor på olika sätt och idag visade hon tydligt sin aggressiva och kontrollerande tävlings sida. Det var hon så nöjd med! 

Idag insåg jag, att jag kanske inte var hennes skyddande vägg längre. Nu kommer hon inte gömma sig bakom mammas ben som hon alltid gjorde som liten. Jag kommer alltid finnas där för att stödja, prata, gosa, ge råd och all kärlek hon behöver. Men nu kommer mamma att få backa ett steg tillbaka och stödja bakifrån istället.

Det som var en skyddande väg framför henne igår, kommer att vara som en stutssmatta idag. Den kommer alltid finnas där för henne varje  gång hon känner att hon börjar falla.

Nu har min lilla sessa blivit lite större än igår. En säker (liten) tjej har visat för mamma och pappa att hon kan själv!

Och hon klarar det "GALANT". Nu har min lilla sessa blivit "Stor".     

Detta var ingen vanlig innebandy match!

   Bless