Livet är som en stor pussel ibland. Så många bitar utspridda!

Vissa hamnar alltid på rätt plats, medans andra tar en längre period att hitta.

Varför blir det så? Kan man ju undra ibland. Och så snabba som vi människor är så kräver vi svar på direkten! Man vill ju veta varför?! Hur? Why me?

Man kanske borde fråga sig oftare: Vad ska jag lära mig utav det här?

För hur vi än vänder på det hela så lär man sig av varje erfarenhet som livet ger oavsett om den har varit positiv eller negativ, givande eller ej.

Du kanske tänker: "Lätt för dig att säga som inte vet vad jag har gått igenom". Och nej, jag kanske aldrig kommer att förstå din situation såsom du aldrig kommer att förstå mitt. Men en sak vet jag, att andra som har varit i samma skick som vi har lyckats ändå lyfta sig ur problemet och har helt enkelt hittat deras ändamål i livet. De har hittat hem!  

Ja, så är det bara. Inga svar på direkten. Men som jag känner idag och när jag tittar bak i livet, så kan jag förstå så mycket mera nu. Jag är inte samma person som jag var igår och ännu har jag mycket att lära mig.

Det har inte alltid varit en dans på rosor, men såsom många andra har jag också lärt mig att älska mera, förlåta mera och ge mera istället för att alltid få.

Det ger mig frid   

Jag kan bara tacka Gud att mina pusselbitar börjar hitta hem igen och att basen som påbyggdes igår är idag mycket starkare än imorgon ;)

                                                             Bless